Nysvenska (ca 1520-1850)
Äldre nysvenska
Nysvenskan brukar delas upp i två delar; äldre nysvenskan och yngre nysvenskan. Den äldre nysvenskan trädde fram på 1500-talet. Eftersom det då skeddeurella och politiska förändringar i landet vilket gjorde att Sverige var i behov av ett skriftspråk alla kunde förstå. Dock fanns ännu inte några reglar över hur skriftspråket skulle se ut. Under Gustav Vasas tid växte Sveriges självständighet och kungamakten var stark.
En annan förändring var att Sverige förbjöd katolska mässor på latin och övergick istället till protestantisk kristendom. Det fanns såklart en tanke bakom detta, man ville att alla skulle kunna förstå vad som stod i bibeln. Så bibeln översattes till nysvenska och man började hålla gudstjänsterna på svenska.
Senare ställdes det krav på läskunnighet i Sverige. Alla skulle kunna ta del av kristendomens budskap. Där introducerades även bokstäverna å, ä och ö, som fortfarande lever kvar i skriftspråket som används idag.
Att det under denna epok användes mycket låneord från Tyskland och Danmark berodde på att dessa länder låg i krig mot varandra. Sverige segrade vilket ledde till en stark nationalitetskänsla och ord som bland annat soldat, korpral och marsch började användas i vårt eget språk.
Här är ett litet stycket ur ett brev Gustav Vasa skrev till sin son Magnus med en typisk nysvenska:
”Käre szonn, ähr och wår faderlige wilije, ath thw granneligen wilth lathe haffwe godh acth och skötzmåll vm tijtt huffwedh, szå ath thw thätt altijd lather twätte och holle reenth etc. och elijest vdi alle motte tage tig till ware för alle farligheter, effter szom störste macth opå ligger, szom ähr medh mykith rännende och löpende opå Ölandh och annerstedz, thär egenom thw bröcker benenn sonder opå tig etc. Gud thän alzmectigeste tig altijd beffalandes. Actum vt supra.”
Yngre nysvenska
1500-talets nysvenska var ganska svårt att tyda, men språket utvecklades allt mer. På 1700-talet när tidningar började publiceras i Sverige använde sig journalisterna av ett snabbare och lättare språk. År 1732 gavs det första numret av den stilbildande tidningen Then swänska Argus ut, vilket blev startskottet på den så kallade yngre nysvenskan.
Gamla krångliga formuleringar försvann och låneord från tyskan och danskan renades bort. Istället lånade man franska ord och begrepp eftersom Frankrike var en slags trend under denna tid. Den svenska kungen Gustav III (1772-1792) talade franska offentligt, lika så hans hov som förbjöds tala något annat språk.
Exempel på lånord från franskan: armé, toalett, frisyr, trottoar
Att det fortfarande inte fanns några skriftspråksregler ställde till det för staten. De officiella dokumenten kunde skiljas åt beroende på vem som skrivit det och det blev otydligt hur texter skulle skrivas. Gustav III instiftade därför Svenska Akademin år 1786. Den Svenska Akademins uppgift var att sammanställa skriftspråksreglerna och att lägga upp hur svenskan skulle fungera samt hur man skulle vårda språket.
Övrigt inom nysvenskan
Andra saker som förändrades med det svenska skriftspråket under den här epoken var att dubbeltecknade vokaler som een och öö togs bort, såsom dh och th som användes inom fornsvenskan. Bokstaven i byttes mot j eller försvann i ord som t.ex. kiämpe, kiöpa, siö, giöra. OV-ordföljden försvann också, vilket betyder att huvudsatsen bestod först utav ett verb och sedan radar händelseförlopp på varandra, (objekt före infinit verb) t.ex musen har osten ätit.
Nysvenskan brukar delas upp i två delar; äldre nysvenskan och yngre nysvenskan. Den äldre nysvenskan trädde fram på 1500-talet. Eftersom det då skeddeurella och politiska förändringar i landet vilket gjorde att Sverige var i behov av ett skriftspråk alla kunde förstå. Dock fanns ännu inte några reglar över hur skriftspråket skulle se ut. Under Gustav Vasas tid växte Sveriges självständighet och kungamakten var stark.
En annan förändring var att Sverige förbjöd katolska mässor på latin och övergick istället till protestantisk kristendom. Det fanns såklart en tanke bakom detta, man ville att alla skulle kunna förstå vad som stod i bibeln. Så bibeln översattes till nysvenska och man började hålla gudstjänsterna på svenska.
Senare ställdes det krav på läskunnighet i Sverige. Alla skulle kunna ta del av kristendomens budskap. Där introducerades även bokstäverna å, ä och ö, som fortfarande lever kvar i skriftspråket som används idag.
Att det under denna epok användes mycket låneord från Tyskland och Danmark berodde på att dessa länder låg i krig mot varandra. Sverige segrade vilket ledde till en stark nationalitetskänsla och ord som bland annat soldat, korpral och marsch började användas i vårt eget språk.
Här är ett litet stycket ur ett brev Gustav Vasa skrev till sin son Magnus med en typisk nysvenska:
”Käre szonn, ähr och wår faderlige wilije, ath thw granneligen wilth lathe haffwe godh acth och skötzmåll vm tijtt huffwedh, szå ath thw thätt altijd lather twätte och holle reenth etc. och elijest vdi alle motte tage tig till ware för alle farligheter, effter szom störste macth opå ligger, szom ähr medh mykith rännende och löpende opå Ölandh och annerstedz, thär egenom thw bröcker benenn sonder opå tig etc. Gud thän alzmectigeste tig altijd beffalandes. Actum vt supra.”
Yngre nysvenska
1500-talets nysvenska var ganska svårt att tyda, men språket utvecklades allt mer. På 1700-talet när tidningar började publiceras i Sverige använde sig journalisterna av ett snabbare och lättare språk. År 1732 gavs det första numret av den stilbildande tidningen Then swänska Argus ut, vilket blev startskottet på den så kallade yngre nysvenskan.
Gamla krångliga formuleringar försvann och låneord från tyskan och danskan renades bort. Istället lånade man franska ord och begrepp eftersom Frankrike var en slags trend under denna tid. Den svenska kungen Gustav III (1772-1792) talade franska offentligt, lika så hans hov som förbjöds tala något annat språk.
Exempel på lånord från franskan: armé, toalett, frisyr, trottoar
Att det fortfarande inte fanns några skriftspråksregler ställde till det för staten. De officiella dokumenten kunde skiljas åt beroende på vem som skrivit det och det blev otydligt hur texter skulle skrivas. Gustav III instiftade därför Svenska Akademin år 1786. Den Svenska Akademins uppgift var att sammanställa skriftspråksreglerna och att lägga upp hur svenskan skulle fungera samt hur man skulle vårda språket.
Övrigt inom nysvenskan
Andra saker som förändrades med det svenska skriftspråket under den här epoken var att dubbeltecknade vokaler som een och öö togs bort, såsom dh och th som användes inom fornsvenskan. Bokstaven i byttes mot j eller försvann i ord som t.ex. kiämpe, kiöpa, siö, giöra. OV-ordföljden försvann också, vilket betyder att huvudsatsen bestod först utav ett verb och sedan radar händelseförlopp på varandra, (objekt före infinit verb) t.ex musen har osten ätit.